random

Pa bussen in till staden pa eftermiddagen satte hon hjarnan pa random, lat tankarna och bilderna swicha forbi i valfri ordning. Det fungerade att gora sa nar man madde bra, nar man visste att inga obehagliga fantasier eller morka minnen skulle dyka upp. Tankens frihet betydde alltsa kanske att hon var lycklig?

Tva timmar senare skulle kanske den behagliga apatin /lyckan bytas ut mot nagot helt annat. Mot ilska nar snubbar inte sag henne som mer an ett snyggt skal. Mot frustration nar de spanska orden inte hittade fram ur den stokiga hjarnan och inte rackte till for att uttrycka varken gladje eller forakt. Mot djup besvikels nar en van betedde sig som nagot annat. Mot vanmakt nar en liten detalj aterigen och gang pa gang skulle fa henne att inse hur djupt paverkad hon sjalv och de flesta andra var av de system de levde i. Mot sorg i hela kroppen nar hon saknade dom som var nagon annan stans.

Ocksa mot upprymdhet och gladje och tillfredstallelse och jubel, i andra lagen, under andra omstandigheter.

Och det var okej, besvikelsen var okej och ilskan och gladjen och sorgen och upprymdheten. De var alla okej, for de innebar att hon levde. Att hon kande saker och tankte saker, att det hande saker. Att hon motte manniskor som ocksa tankte och kande, att det i de motena och sammahangen hande saker. Nagot forandrades, nagot forandras alltid.