jag tanker att jag inte vet hur.

1. Jag tanker; jag vill inte styra over andra. Jag vill inte ha makt-fa makt-ta makt-va makt.

2. En bank i skymningen i Villa Española. Glodande cigaretter, mate, idéer, bilder. Utsparning och uppstyrning. skratten. Filminspelning i radion, svetten rinner i studion som ar alldeles for liten for sex personer. skratten.

3. Jag tanker; det gar. Att skapa-leva-handla-tanka utan ledare, hierarkier, forebilder, tvang.

4. Skuggan under tradet utanfor ingangen till main building, Comunidad del Sur, km 16,700. Trotthet, svarighet, passivitethet. Tomater som ska skordas, irritation, hundvalpar, kokainberoende, rulltobak.

5. Deltagande video. kollektivt skapande, grupprocess, inga pekpinnar, ett annat satt. Ej det traditionella. Det traditionella i forkladnad?

6. Bussen hem fran km 16, hejda utopia. Osakerheten, frustrationen, misspeppen. Vill de verkligen gora filmen? Vill vi? Anna-klara; jag kanner mig som en dagisfroken. Frustrationen. projecerad frustration. hamande frustration.

7. Jag tanker; min hjarna ar inte bara inlard att harma, efterapa, bli styrd utan ocksa; att styra. Jag vill inte. Jag tanker; borde vi dra oss ur? lagga ner? jag tanker; jag vet inte hur. Jag tanker; jag vill inte styra. darfor borde jag ga?

8. Den vita datorn, dubbelklick, Final cut oppna dig. timelinens borjan, roda stora plommontomater pa skarmen. sen Pablo, Ruth, Gerardo, Seba, Javi. Intervjun med Lucel, inklippsbild, Lucels rost igen- dar; klipp; pablos tonterias-ruths svardomar. skratten. De dar javla forlosande skratten. Leendena som sitter kvar, allt kanns vart, trottheten rinner forsvinner. skit i teorier, lets just laugh and do it.

9. Jag tanker; jag vill inte styra, jag vill underlatta. typo; inspirera. Delta. Inspireras. Jag tanker, annu vet jag inte riktigt hur, var kan jag lara mig? Jag lar mig har.

10. jag tanker; bland funkar det battre, ibland samre. Jag lar mig har. Jag tanker; sa lange jag inte slutar tanka eller skratta.

politik, bailefunk, brasil.

Min brasilianska kusin ar 17 ar och vegetarian sen ett par manader tillbaka. Hon lyssnar pa Le tigre och Patti Smith, haller pa med karate, yoga och smygrokning. Min brasilianska kusin tycker att hennes foraldrageneration har en kass varldsbild, en varldsbild de fatt fran de hogermedia som dominerar brasilien (var inte, men globo ar nastan varre an vanligt).

Min brasilianska kusin ar grym pa att dansa bailefunk. Vi har likadant morkrott nagellack.



Pic: bashibaby

religion, grillad ost, brasil.

¨Tycker du om att be?¨ Min brasilianska mormor tycker att jag ska borja be i alla fall lite, sa att jag inte hamnar i helvetet. Min brasilianska mormor ber sjalv 20 minuter innan hon gar upp ur sangen pa morgonen, och 20 minuter innnan hon somnar, varje dag. Min brasilianska mormor tror inte vi kommer hinna traffas mer i jordelivet, darfor vill hon att jag ska borja be, sa att vi kan traffas i himlen.

I ovrigt ar hon helt okej.




¨Vi ses dar uppe...¨

buenos fucking aires.

jag antar att jag gillar att hypa grejer. bastamma mig for att jag gillar natt, utan att egentligen ha mer belagg for det an en kansla. en kansla om pa det dar stallet, hos den dar personen, i den dar rorelsen, inom den dar foreteelsen finns nagot som jag gillar. kanske ar det dar hypandet ganska kass, ganska orattvist mot staden personen rorelsen foreteelsen lo k sea. forvantningar uppe i det bla, nastintill omojligt att leva upp till. platt fall pannkaka. kanske ar hyparna helt okej och ganska roliga, om bilden inte ar statisk utan gar att forandra.

vad jag forsoker saga ar att buenos aires, staden jag dromt om de senaste fem aren, staden jag trodde skulle vara som gjord for mig, vara jag (om jag varit en stad), att den staden var en besvikelse. att jag inte alls upplevde den som sa ball som jag trodde, inte alls sa full av liv och aktivitet och kultur och intelligens och snygghet och pepp som jag forestallt mig. att jag inte alls trivdes sa bra dar. typ det.

men sjalvklart inneholl tripen ocksa fina grejer, grymma grejer. tex min basta bashibaby och vara basta samtal och skratt, tex insikten i att klasskompisarna pa andra sidan rio de la plata ar varsta fina personerna, tex nyarsmiddag med dem och en hel hog andra, tex klockan midnatt-skalen pa ett tak, tex te och kex-hang pa federacion libertaria argentina, tex mote med chilenska anarka&pv-kompisar, tex en belgisk journalist med absurdaste skrattet (okej, erkanner, vi skrattade nog mer at honom an med honom tyvarr...). tex bussresan! oh my g, vilken bussresa. gryning over pampas med juana molina i horlurarna, gigantiska stolar med underbara ahang sovandes bredvid.

tex; angest kan ju vara konstruktivt. kanske.

dom sager att november ar manaden att vara i buenos aires. se det som ett tips. inte nyar, inte januari. tank stockholm i mitten av juli and you've got the picture.

tillbaka i montevideobaby kanns nastan allt bra och fint och glatt igen. tillbakad i montevideobaby kanner jag mig hemma. tillbaka i montevideo baby funderar jag och bashibaby pa nasta someplacenew, norrut. brasil baby.

............................................................................................

.............annu en nyarsafton utan fragesport.....suck......

all pics (nastan) by bashibaby.

god jul.

en el juzgado de Bartolomé Mitre

Bruno hade klippt haret kort, hade rakat sig och satt pa sig kostym och slips. Jag hade knappt kant igen honom om jag passerat honom pa gatan. Nar systemet gar till sina extremer och hotar med inlasning, da ar man ganska liten. Da bitchar man inte med systemet, inte just den dagen. Da klipper man av hastsvansen.

Kanske hade makeovern inte varit nodvandig, for trots att polisen gravt fram lite bevis ur nan byralada, hittat ett vittne pa nan bakgata, trots det sa hade de ju faktiskt ingenting att komma med. Och domstolen kunde inte bortse fran det faktum, att ett timslag pa ett kvitto ganska tydligt visade att Bruno inte ens var dar, utan nagon helt annan stans, nar protestanterna samlades i gamla stan, nar nagra ur demon valde att ta upp gatustenar och krossa fonster, nar polisen borjade skjuta skarpt mot manifestanterna. Den dar dagen i november forra aret.

Han hade inga storre problem, Bruno. Forhandlingarna varade inte ens en timme, sen var han ute. Sen kunde den psykiska stressen han levt med senaste manaden borja slappa. Sen kunde han borja bitcha med systemet igen.

Foto: Adriana & Stefaní Rodriguez

jag ska starta ett fotokollektiv med adriana och stefaní. they've got skills.

random

Pa bussen in till staden pa eftermiddagen satte hon hjarnan pa random, lat tankarna och bilderna swicha forbi i valfri ordning. Det fungerade att gora sa nar man madde bra, nar man visste att inga obehagliga fantasier eller morka minnen skulle dyka upp. Tankens frihet betydde alltsa kanske att hon var lycklig?

Tva timmar senare skulle kanske den behagliga apatin /lyckan bytas ut mot nagot helt annat. Mot ilska nar snubbar inte sag henne som mer an ett snyggt skal. Mot frustration nar de spanska orden inte hittade fram ur den stokiga hjarnan och inte rackte till for att uttrycka varken gladje eller forakt. Mot djup besvikels nar en van betedde sig som nagot annat. Mot vanmakt nar en liten detalj aterigen och gang pa gang skulle fa henne att inse hur djupt paverkad hon sjalv och de flesta andra var av de system de levde i. Mot sorg i hela kroppen nar hon saknade dom som var nagon annan stans.

Ocksa mot upprymdhet och gladje och tillfredstallelse och jubel, i andra lagen, under andra omstandigheter.

Och det var okej, besvikelsen var okej och ilskan och gladjen och sorgen och upprymdheten. De var alla okej, for de innebar att hon levde. Att hon kande saker och tankte saker, att det hande saker. Att hon motte manniskor som ocksa tankte och kande, att det i de motena och sammahangen hande saker. Nagot forandrades, nagot forandras alltid.

....

den mätta dagen, den är aldrig störst. den bästa dagen är en dag av törst.

living my life karin boye- stylie.

what a woman.