gnocchi och guldskor

På lordagsmorgonen den tredje veckan vaknade hon for ovanlighetens skull forst av invanarna pa Republica del Salvador 3348. Dagen var ledig, sa med tva bananer, en bit melon coh en halv kopp kallt kaffe i magen promenerade hon in mot 18 de julio, stadens aorta. Vadret velade, tunga gra moln slappte ibland fram solen, ibland endast kvalmig varme. I Parque Battle lekte medelklassbarnen och tjatade till sig chorros i standet smyckat med Super Mario-malningar, arbetarklassbarnen salde tuggummi och tiggde smapengar. De vuxna sippade mate i skuggan, termosarna blankte som vanligt bland traden.

Den nya hemstaden paminde henne om mycket, men liknade inget. Den hade manga av Latinamerikas aterkommande drag; sattet att anvanda det spanska spraket, de uraldriga, skrangliga bussarna, forsaljarna pa de skrangliga bussarna, det vidr...hrm, annorlunda kaffet, den morka och standigt narvarande historien, den varierade arkitekturen, fattigdomen. Anda kandes den nastan mer Sydeuropeisk; gatubilden med sma ostaffarer och bagerier, medelklass, subkulturer, kladstilarna och estetiken, sattet att anvanda spanskan, aktivist kulturen, vin.

Den person hon var just da uppskattade blandningen, trivdes i den, kande sig hemma.

18 de julio var som vanligt stokig. Bilar, bussar, manniskor, djur. Arenden, arbete, noje, kommers, liv. Ett par kvarter ner vek hon av fran huvudgatan for att slippa oljuden, och pa de lugna paralellgatorna hittade hon vad hon sokte (utan att veta att hon sokt det). Farska gronsaker och jordgubbar i gronsaksstanden. Guldvita klackskor, tre mycket sma koppar och en bla adidasjacka i secondhand-affar. Med en latt angest over sitt lordagslyxande, med glad over sin stund for sig sjalv, promenerade hon tillbaka.

-------------------------------------------------------------------------------------------

Kara dagbok

Trots att jag annu inte har nagra riktiga vanner i den har staden sa vaxer hogen av bekanta for varje dag, och det sociala livet ar busy. Igar var vi pa Galpon de corrales igen, Fabian lagade hundratals gnocchi over oppen eld och jag pratade kaken ur led med Javi (som kanske skulle kunna uppgraders fran bekant till kompis?) och en gubbe som tycker att jag "har intressanta idéer". Klockan tva gick vi hem i regnet.