montevideo baby.

Det var en gang en manniska. Manga ganger var det manga manniskor, men just den har gangen var det en sarskild manniska, som levde i en sarskild tid som inte var den lattaste att forsta. En tid och en varld som var fylld av fenomen och ismer och skillnader och likheter och trender och tendenser. Den har specifika manniskan var i mangt och mycket ett barn av sin tid, och som sadant ville hon inte bara forsta den kontext hon levde i, utan aven det dar som var annu mer komplicerat- sig sjalv.

Hennes lycka eller olycka var att hon fotts in i en position dar hon hade en hel del mojligheter att utforska dessa teman (varlden, tiden, sig sjalv), som hon, for att gora det hela annu mer komplext, hade ambitioner att inte bara forsta utan aven forandra. Resurser fanns att prova olika metoder, som kanske nagon av dem skulle leda fram till... framat. Mojligtvis skulle ingen leda nagonstans.


Det var en gang en stad. Manga ganger var det manga stader, men just den har gangen var det en specifik stad i ett sarskilt land under en sarskild era. Staden lag dar Rio de la Plata moter Atlanten, och hade manga mil strand och havsutsikt. Den hade ocksa manga mil gator kantade med hus och trad, och manga mil vardagsutsikt over grannens bakgard. Staden hade legat dar den lag ett par hundra ar och dar skulle den sakert ligga kvar ett bra tag till.

Resurserna, samtiden, ambitionerna och slumpen gjorde en gang sa att manniskan som ville forsta kom till staden som lag dar Rio de la Plata moter Atlanten. Vad sammandrabbningen skulle leda fram till visste ingen, men manniskan hade som vanligt stora forhoppningar. Staden var likgiltig, men inte enbart negativ. Sen fick man se.